Akuten igår kväll, besviken på 20-årig gammal sk vänskap

Jaa så kan jag väl ta och sammanfatta de senaste känslorna hos mig........

Nåväl, mitt X och jag hade ett par gemensamma vänner som vi har umgåtts med i tid och otid, vi har varit vänner i ur och i skur i vått och i torrt, sen tog ju JAG steget och skilde mig, bröt med min sk mamma och blev starkare, nu märker jag TYVÄRR nåväl har väl märkt av det efter jag skilde mig och gjorde allt jag gjort att det inte är samma kontakt som innan, kan förstå det till viss del, men sen förlorade vi ju Louise, då fick jag bara en enkel kommentar på Facebook, sen förlovade vi ju oss min älskling och jag och den lyckan jag känner med honom det går inte att beskriva i ord, men inte ens ett "Grattis" har jag fått ifrån henne, inte ens ett kort när vi förlorade Louise ingenting, hon är ju en sån person som kan skicka kort då och då, gör även själv mycket vackra kort, jag har ringt till henne tidigare, men jag känner att den vänskapen kommer nog TYVÄRR rinna ut i sanden och det gör mig SÅ ledsen och SÅ ont, de har sagt från början att de tar inte någons parti men nu har jag fått höra av barnen att mitt X och den mammen i det förhållandet pratar titt som tätt, kan ju bara tänka mig då vad han får höra, men frågan är ju dock om han får höra sanningen????

Fick ju igår höra av sonen att de har blivit vräkta därifrån de bor nu pga att de inte sköter trädgården som de ska och jag är egentligen INTE förvånad för den ser ut som hej kom och hjälp, hela huset ser ut som en missär, önskar att fler skulle åka ut och se hur de bor egentligen, sen fick jag ju även höra av sonen att min sk mamma går omkring med ett kort på mitt X i väskan-hur sjukt är inte det då???? SUCK nu har jag skrivit av mig lite frustration igen, men mycket snurrar ju i huvudet och många känslor far ju omkring i kroppen inte bara i knoppen, är ju dock SÅÅ UNDERBART att jag har en sån karl som jag har som jag kan prata med om ALLT och INGENTING och lite till, han är bara SÅÅÅ UNDERBAR, ÅÅÅÅHHHHHHH!!!!!!!! Jag älskar ju honom SÅÅ mycket, känslorna blir ju inte färre och istället värre hela tiden eller kanske bättre att uttrycka det som så att de blir bara starkare och starkare hela tiden. HÄRLIGT.

Nåväl, akutbesöket igår kväll ja, hm, jag gjorde pasta med skink/ostsås som blev jättegott, vilket vi då hade till middag, sen efter ca 1 timma så började jag känna att gommen började svullna upp, kinderna kändes konstiga, det började sticka i läpparna först i underläppen och sen i överläppen, stickningarna fortsatte sen till tungan och halsen/svalget började kännas avdomnat, så vi ringde in och fick komma in direkt, därinne fick jag en Travedyl och 15 st kortisontabletter som bara var SÅÅÅ ÄCKLIGA, BLÄ, och de tabletterna ger de till barn ibland, stackars barn säger jag bara, nåväl sen efter ett tag så började det ge med sig, men jag blev faktiskt lite rädd för när det går ner i halsen då är det otäckt med andningen och allt därtill, men men nu är jag fit for fight igen.

Nu ska jag ner en sväng på torget sen har jag blivit bjuden på fika till älsklingens brorssonhustru, ska bli trevligt, går nog dit så får jag mig en promenad med.

Ha det gott nu alla goa vänner, var rädda om er och om varandra.

CARPE DIEM

KRAM
Carina