Inlägg
Jaa så ser det väl ut i korta drag nu, var ju ett tag sedan jag skrev nu igen, men men finns ju faktiskt annat att göra med, eller???
Jaa vad har jag då gjort sen sist??? Vi har ju haft 3 olika förlovningsfiranden, har varit mycket trevligt faktiskt. Vi fick en champagneflaska, teckningar och ett jättefint träfat där det är ristat bullar på sidan av min bror med familj, 2 kort från jättegoa vänner här via nätet, presentkort på t ex en god middag och en jättefin solros av älsklingens syskon med respektive, en superfin ljusuppsättning i betong formad som ett hjärtan och med rosor i av syrran med familj, SÅÅ mycket fina saker. Tyvärr så kom inte pappa den dagen jag hade bjudit hem honom med, kände mig oerhört besviken på att han inte ville komma för ursäkten var att en klasskamrat från Skåne var uppe, så han gick tydligen före hans dotters förlovning, men men....
Jag har även sålt en säng, skönt att bli av med den nu, tänkte jag skulle lägga ut lite smycket till försäljning på Tradera, får se om det är någon som vill buda på dem.
Sen har vi varit ute på kvällscykelturer älsklingen och jag, underbart HÄRLIGT. Har även varit uppe och planterat fina rosa och vita blommor hos våran älskade Louise. SUCK vad jag saknar henne, har börjat drömma så mycket konstiga drömmar med henne i den senaste tiden, vad kan det betyda måntro???
Nähä, ska kika vidare på Leila bakar nu, kanske kan få inspiration idag med av det programmet för sen är det ju Armageddon, film som bara MÅSTE ses, hoppas bara att älsklingen kommer hem snart från HELA sin dags arbete, han sliter som ett djur.
Var nu rädda om er alla goa vänner och om varandra.
FÅNGA DAGEN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
KRAM KRAM
Carina
onsdag 1 juli 2009
måndag 29 juni 2009
FÖRLOVNING,.......saknar Louise
Jaa nu var det ett jättebra tag sedan jag skrev igen ser jag förstår inte vart tiden tar vägen egentligen??? Är det någon som har något tips på hur jag får mera tid över????
Jaa nu så har jag och ÄLSKLINGEN förlovat oss, mmmmm är ju bara SÅÅÅÅ LYCKLIG över att får äran att vara förlovad med min älskade älskling, jag har faktiskt ALDRIG under alla mina 43 år känt så här tidigare, älskar ju honom SÅ mycket så orden räcker ju inte till.......
Den 19/6 kl. 03.35 väckte min älskling mig genom att lägga sin arm under mitt huvud och samtidigt trä på min ring på mitt finger sen trädde jag på honom hans ring på hans finger, sen bara låg vi och myste och hade oss, firade midsommaraftonen på Saxnäs genom att gå ner till dansbanan på kvällen, njuta av varandra, ta hand om varandra, äta sill och potatis, grilla fläskfilé på kvällen, bara mysa och ha det HELT UNDERBART.............., det hör till saken att när vi köpte ringarna så sa jag till älsklingen att han får ta hand om dem så jag inte slarvar bort dem eller glömmer dem när vi skulle åka iväg och det gjorde han så väl för han gömde dem för mig i husvagnen och JÖSSES vad jag har letat, ville ju kika på dem om och om och om igen, kändes som jag hade letat genom HELA husvagnen, men tydligen så hade jag glömt en plats för där låg de viss också.............kul........
Så nu ikväll ska vi ha förlovningsfika för min syster med familj, hade även bjudit in pappa men han kunde visst inte komma ringde han nyss och sa, (känner mig besviken på det), igår hade vi älsklingens syskon med respektive här, vi fick en stor solros i kruka och 500:-- att t ex gå ut och käka något för någon gång, i torsdags var min bror med familj här och då fick vi ett SUPERFINT bullfat i vitmålat trä där det är skrivet bullar på sidan sen fick vi även en flaska champagne och teckningar som flickorna hade ritat, sen har vi fått kort från två av våra vänner här via nätet, kul.
Annars så rullar dagarna på i sakta gemak, saknar ju Louise SÅÅÅÅ FRUKTANSVÄRT ENORMT MYCKET, våran älskade lilla tjeja du fattas oss SÅÅÅ MYCKET....................
Jo just det ja vi var nera på öltältet i fredags och det var trevligt, fast en av alla mina kusiner kom fram och gratulerade till förlovningen och sen sa hon "det andra får jag väl beklaga fast det är väl glömt nu", jag bara stod och GAPADE och svarade henne att det kommer ALDRIG bli glömt, hur kan en del människor??????????
Sen kom det fram en annan tjej som gratulerade och beklagade och gratulerade till förlovningen, vi stod JÄTTELÄNGE och pratade, var hur trevligt som helst, TYVÄRR tog jag inte hennes namn men vet vad hennes man heter i förnamn och var han jobbar, men vore kul att få kontakt med henne igen, kan ju alltid hoppas att hon ser detta eller att någon som känner henne läser detta och vidarebefordrar våran önskan om att prata mera och att lära känna varandra mera. De har en änglason som heter Max och som skulle blivit 4 år i torsdags, de bor också här i Nässjö.
Nähä, ska väl ta ett sista ryck här nu.
Ha det bäst nu alla goa vänner och var rädda om er och om varandra
SOLKRAM med saknad i hjärtat efter Louise
Jaa nu så har jag och ÄLSKLINGEN förlovat oss, mmmmm är ju bara SÅÅÅÅ LYCKLIG över att får äran att vara förlovad med min älskade älskling, jag har faktiskt ALDRIG under alla mina 43 år känt så här tidigare, älskar ju honom SÅ mycket så orden räcker ju inte till.......
Den 19/6 kl. 03.35 väckte min älskling mig genom att lägga sin arm under mitt huvud och samtidigt trä på min ring på mitt finger sen trädde jag på honom hans ring på hans finger, sen bara låg vi och myste och hade oss, firade midsommaraftonen på Saxnäs genom att gå ner till dansbanan på kvällen, njuta av varandra, ta hand om varandra, äta sill och potatis, grilla fläskfilé på kvällen, bara mysa och ha det HELT UNDERBART.............., det hör till saken att när vi köpte ringarna så sa jag till älsklingen att han får ta hand om dem så jag inte slarvar bort dem eller glömmer dem när vi skulle åka iväg och det gjorde han så väl för han gömde dem för mig i husvagnen och JÖSSES vad jag har letat, ville ju kika på dem om och om och om igen, kändes som jag hade letat genom HELA husvagnen, men tydligen så hade jag glömt en plats för där låg de viss också.............kul........
Så nu ikväll ska vi ha förlovningsfika för min syster med familj, hade även bjudit in pappa men han kunde visst inte komma ringde han nyss och sa, (känner mig besviken på det), igår hade vi älsklingens syskon med respektive här, vi fick en stor solros i kruka och 500:-- att t ex gå ut och käka något för någon gång, i torsdags var min bror med familj här och då fick vi ett SUPERFINT bullfat i vitmålat trä där det är skrivet bullar på sidan sen fick vi även en flaska champagne och teckningar som flickorna hade ritat, sen har vi fått kort från två av våra vänner här via nätet, kul.
Annars så rullar dagarna på i sakta gemak, saknar ju Louise SÅÅÅÅ FRUKTANSVÄRT ENORMT MYCKET, våran älskade lilla tjeja du fattas oss SÅÅÅ MYCKET....................
Jo just det ja vi var nera på öltältet i fredags och det var trevligt, fast en av alla mina kusiner kom fram och gratulerade till förlovningen och sen sa hon "det andra får jag väl beklaga fast det är väl glömt nu", jag bara stod och GAPADE och svarade henne att det kommer ALDRIG bli glömt, hur kan en del människor??????????
Sen kom det fram en annan tjej som gratulerade och beklagade och gratulerade till förlovningen, vi stod JÄTTELÄNGE och pratade, var hur trevligt som helst, TYVÄRR tog jag inte hennes namn men vet vad hennes man heter i förnamn och var han jobbar, men vore kul att få kontakt med henne igen, kan ju alltid hoppas att hon ser detta eller att någon som känner henne läser detta och vidarebefordrar våran önskan om att prata mera och att lära känna varandra mera. De har en änglason som heter Max och som skulle blivit 4 år i torsdags, de bor också här i Nässjö.
Nähä, ska väl ta ett sista ryck här nu.
Ha det bäst nu alla goa vänner och var rädda om er och om varandra
SOLKRAM med saknad i hjärtat efter Louise
fredag 12 juni 2009
Änglarna gråter
Jaa idag gråter änglarna för regnet det bara VRÄKER ner men men vad gör det när hjärtat brinner och blöder samtidigt, brinner för kärleken till älsklingen och blöder av saknaden av våran lilla prinsessa Louise.
Jaa, igår fick jag höra något som jag ALDRIG trodde att jag skulle får höra, men jag var iaf nere på torget en sväng och stötte på en bekant som inte visste vad som hänt oss så jag berättade, då får jag som kommentar "Ja det är sånt man får ta i beräkningen när man skaffar barn i våran ålder", tala om att bli chockad och LEDSEN, det gjorde SÅÅÅ J---A ONT, tror inte folk att vi lider nog som det är utan att de måste vräka ur sig sådant med, för det första så hade det ju inte med våran ålder att göra, nää tala om att göra ont. Nåväl är väl många som tänkt tanken, det tror jag säkert att det är men tänk det då vräk inte ur sig det då.
Jaha så var vi då hos kuratorn igår för SISTA gången, PUH, vi registrerade iaf Louise och sen frågade hon lite hur vi känner, vad vi känner för framtiden, om vi har någon och prata med, sen avslutade hon med att säga att vi behöver nog inte gå dit fler gånger för hon trodde att vi inte har behov av det mer, YIPPEEE, är ju precis så som vi känner med, skönt. Nästan så vi tog varsitt glädjeskutt därifrån, men när vi kom ut därifrån så träffade vi på en av barnmorskorna som tog hand om oss så vi blev ståendes och prata med henne LÄNGE men det var bara trevligt, alla har ju varit SÅ underbara vid oss på förlossningen och det talade vi om för henne med, tycker det är viktigt att de för höra när man är nöjd för annars är ju vi alla människor så himla snabba att klaga om vi har något att klaga på, eller hur???
Nähä, som sagt så REGNAR det idag men jag håller på och plockar ut i vagnen för vi ska styra kosan emot Gränna idag, lillebror ska ju cykla Vätterrundan så vi åker upp till Motala en sväng imorgon och sen tillbaka till vagnen i Gränna, ev ska ju älsklingens syster flyga luftballong idag med, men jag tror inte hon kommer göra det med tanke på vädret så blir det nog inställt.
Nähä, var nu rädda om er och om varandra.
KRAM KRAM
Carina änglamamma till Louise
Jaa, igår fick jag höra något som jag ALDRIG trodde att jag skulle får höra, men jag var iaf nere på torget en sväng och stötte på en bekant som inte visste vad som hänt oss så jag berättade, då får jag som kommentar "Ja det är sånt man får ta i beräkningen när man skaffar barn i våran ålder", tala om att bli chockad och LEDSEN, det gjorde SÅÅÅ J---A ONT, tror inte folk att vi lider nog som det är utan att de måste vräka ur sig sådant med, för det första så hade det ju inte med våran ålder att göra, nää tala om att göra ont. Nåväl är väl många som tänkt tanken, det tror jag säkert att det är men tänk det då vräk inte ur sig det då.
Jaha så var vi då hos kuratorn igår för SISTA gången, PUH, vi registrerade iaf Louise och sen frågade hon lite hur vi känner, vad vi känner för framtiden, om vi har någon och prata med, sen avslutade hon med att säga att vi behöver nog inte gå dit fler gånger för hon trodde att vi inte har behov av det mer, YIPPEEE, är ju precis så som vi känner med, skönt. Nästan så vi tog varsitt glädjeskutt därifrån, men när vi kom ut därifrån så träffade vi på en av barnmorskorna som tog hand om oss så vi blev ståendes och prata med henne LÄNGE men det var bara trevligt, alla har ju varit SÅ underbara vid oss på förlossningen och det talade vi om för henne med, tycker det är viktigt att de för höra när man är nöjd för annars är ju vi alla människor så himla snabba att klaga om vi har något att klaga på, eller hur???
Nähä, som sagt så REGNAR det idag men jag håller på och plockar ut i vagnen för vi ska styra kosan emot Gränna idag, lillebror ska ju cykla Vätterrundan så vi åker upp till Motala en sväng imorgon och sen tillbaka till vagnen i Gränna, ev ska ju älsklingens syster flyga luftballong idag med, men jag tror inte hon kommer göra det med tanke på vädret så blir det nog inställt.
Nähä, var nu rädda om er och om varandra.
KRAM KRAM
Carina änglamamma till Louise
onsdag 10 juni 2009
Fryser, har gjort det HELA dagen
Idag har jag hämtat tack korten, de var JÄTTEFINA, blev helnöjd med dem med, men TYVÄRR kunde de inte säga hur mycket hela begravningen går på, skulle ju vara SÅÅ skönt att få veta nåt och nåt, men men vi får väl bara ta och vänta och se, kan ju inte göra mera.
Sten till lilla tjejens grav håller vi på och letar efter med, men det är ju hiskeligt vad dyrt det är, kostar ju en hel förmögenhet, är inte klokt egentligen.
Syrran och jag har idag varit ute en sväng hos pappa för att planera inför hans 70-års fest som kommer gå av stapeln i augusti, så nu har vi ordnat med maten, nu är det bara resten kvar, PUH, men det känns skönt och faktiskt lite roligt också i alla tråkigheter som jag har omkring mig just nu.
Var faktiskt lite jobbigt att vara hos pappa idag, kände TYVÄRR som om han är besviken på mig över att jag inte kunde ge honom detta lilla barnbarn nu för han hade jättesvårt att möta min blick, ville inte se något av det vi fick från förlossningen, ej heller albumet som vi fått av begravningsentreprenören med foton och allt nerskrivet, kramen jag fick sen av pappa när vi åkte var kall och avvaktande, det har den inte varit innan utan han har kramat så himla hårt, men jag vet inte det kanske bara är jag som överreagerar, syrran tror att det beror på att han inte vet hur han ska ta allt detta som hänt mig och sambon nu, blir inte klok på livet egentligen och på hur andra tolkar allt omkring oss men men är kanske inte min sak att tolka allt sånt, vem vet?????
Igår var vi ju hos BM, var jättetrevligt möte och samtal vi fick med henne tillsammans med tårar både hos oss och hos henne, hon frågade även om hon skulle få läsa dikten jag hade skrivit till Louise och SJÄLVKLART ska ta med en kopia av den när jag ska upp på efterkontrollen sen till henne, alltså vi har haft VÄRLDENS BÄSTA BARNMORSKA hon har varit SÅ underbar hela vägen och ÄR fortfarande helt underbar, gott att ha såna omkring sig.
Nähä, nu så ska jag ta och fortsätta med maten till sambon, tror han är hungrig när han sen kommer hem, när nu det blir, men han är ju lika efterlängtad varje gång han kommer hem, idag blir det makaronilåda till mat för honom, vi får hoppas att det duger...hi hi hi....
Ha det nu bäst och var rädda om er och om varandra
KRAM KRAM
Carina änglaförälder till Louise
Sten till lilla tjejens grav håller vi på och letar efter med, men det är ju hiskeligt vad dyrt det är, kostar ju en hel förmögenhet, är inte klokt egentligen.
Syrran och jag har idag varit ute en sväng hos pappa för att planera inför hans 70-års fest som kommer gå av stapeln i augusti, så nu har vi ordnat med maten, nu är det bara resten kvar, PUH, men det känns skönt och faktiskt lite roligt också i alla tråkigheter som jag har omkring mig just nu.
Var faktiskt lite jobbigt att vara hos pappa idag, kände TYVÄRR som om han är besviken på mig över att jag inte kunde ge honom detta lilla barnbarn nu för han hade jättesvårt att möta min blick, ville inte se något av det vi fick från förlossningen, ej heller albumet som vi fått av begravningsentreprenören med foton och allt nerskrivet, kramen jag fick sen av pappa när vi åkte var kall och avvaktande, det har den inte varit innan utan han har kramat så himla hårt, men jag vet inte det kanske bara är jag som överreagerar, syrran tror att det beror på att han inte vet hur han ska ta allt detta som hänt mig och sambon nu, blir inte klok på livet egentligen och på hur andra tolkar allt omkring oss men men är kanske inte min sak att tolka allt sånt, vem vet?????
Igår var vi ju hos BM, var jättetrevligt möte och samtal vi fick med henne tillsammans med tårar både hos oss och hos henne, hon frågade även om hon skulle få läsa dikten jag hade skrivit till Louise och SJÄLVKLART ska ta med en kopia av den när jag ska upp på efterkontrollen sen till henne, alltså vi har haft VÄRLDENS BÄSTA BARNMORSKA hon har varit SÅ underbar hela vägen och ÄR fortfarande helt underbar, gott att ha såna omkring sig.
Nähä, nu så ska jag ta och fortsätta med maten till sambon, tror han är hungrig när han sen kommer hem, när nu det blir, men han är ju lika efterlängtad varje gång han kommer hem, idag blir det makaronilåda till mat för honom, vi får hoppas att det duger...hi hi hi....
Ha det nu bäst och var rädda om er och om varandra
KRAM KRAM
Carina änglaförälder till Louise
tisdag 9 juni 2009
Louise fattas oss!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Min mamma är så starkdet säger alla... Men i ensamhet om natten Jag sett Hennes tårar falla. Under sömnlösa nätter kommer Jag tassande på tåHon vet att Jag är där för att hjälpa Henne förstå Lika ändlösa som strandens vågoroch Hennes smärtaJag vakar över Min starka mammasom alltid bär Mig i sitt hjärta Hon bär ett leende ett leende som Hon tror döljer Men genom himlens dörr ser Jag tårarna som följer Min mamma försöker hantera döden, för att hålla Mig kvar Och alla som känner Henne vet att det är den enda möjlighet Hon harNär Jag vakar över Min starka mammaGenom himlens öppna dörr försöker Jag förklara att änglar skyddar Mig nu som Hon gjort förrMen Jag vet att det inte hjälpereller lättar bördorna Hon bärHar Du möjlighet gör ett besök och visa att Du håller Henne kär Vad Hon än säger Hur Hon än mår Min starka mamma har ett Hjärta fullt av sår
Detta beskriver mig EXAKT, kopierade denna från en tjej på FL, hoppas inte hon tar illa upp.
SUCK, de säger att livet läker alla sår, men så är det INTE, visst det blir lättare och lättare att hantera men såret finns ju där ALLTID.
Begravningen vi hade för henne blev så fin och ljus som vi ville ha den, det känns jätteskönt, visst det var SKITJOBBIGT, men om man ska försöka ta bort det jobbiga så var den jättefin, platsen som hon ligger på är SÅ rofylld och vacker, känns så skönt att vi valde den graven.
Vi har ju även varit inne och träffat barnmorskan och läkaren på förlossningen, visst det var SKITJOBBIGT att ringa på förlossningsklockan och alla bebisar som var där direkt innanför dörren när vi kom, det var HEMSKT, men vi fick iaf reda på att det INTE var något "fel" på varken Louise eller på mig, känns faktiskt jätteskönt i det hela.
Idag ska vi upp och träffa våran underbara barnmorska Ingvor som hade oss under hela graviditeten, ska bli skönt att få träffa henne samtidigt som det kommer vara jättejobbigt, men hon är SÅÅ himla gullig och snäll. Tufft att behöva ta sig igenom alla dessa stadier men vad ska man göra, vi MÅSTE ju försöka leva vidare på något sätt.
TYVÄRR eller är det TYVÄRR så har jag fått en FRUKTANSVÄRD blödning, känns som det är mensen som kommit igång, men det blöder något HEJDLÖST ju, så här mycket har jag aldrig blött innan när jag haft menstruation, känns lite oroande faktiskt, måste hålla koll på det, ska ta det med BM idag också, en nackdel till att jag blöder så mycket som jag gör är ju att jag blir SÅ himla trött och yr hela tiden, men kanske ska vara så här nu, vem vet????
Just nu när jag tittar ut genom fönstret så ser jag att Louise kikar ner på mig för solen skiner nu, gott att ha våran lilla stolthet i åtanke.
LOUISE FATTAS OSS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
KRAM
Carina änglaförälder till Louise
Detta beskriver mig EXAKT, kopierade denna från en tjej på FL, hoppas inte hon tar illa upp.
SUCK, de säger att livet läker alla sår, men så är det INTE, visst det blir lättare och lättare att hantera men såret finns ju där ALLTID.
Begravningen vi hade för henne blev så fin och ljus som vi ville ha den, det känns jätteskönt, visst det var SKITJOBBIGT, men om man ska försöka ta bort det jobbiga så var den jättefin, platsen som hon ligger på är SÅ rofylld och vacker, känns så skönt att vi valde den graven.
Vi har ju även varit inne och träffat barnmorskan och läkaren på förlossningen, visst det var SKITJOBBIGT att ringa på förlossningsklockan och alla bebisar som var där direkt innanför dörren när vi kom, det var HEMSKT, men vi fick iaf reda på att det INTE var något "fel" på varken Louise eller på mig, känns faktiskt jätteskönt i det hela.
Idag ska vi upp och träffa våran underbara barnmorska Ingvor som hade oss under hela graviditeten, ska bli skönt att få träffa henne samtidigt som det kommer vara jättejobbigt, men hon är SÅÅ himla gullig och snäll. Tufft att behöva ta sig igenom alla dessa stadier men vad ska man göra, vi MÅSTE ju försöka leva vidare på något sätt.
TYVÄRR eller är det TYVÄRR så har jag fått en FRUKTANSVÄRD blödning, känns som det är mensen som kommit igång, men det blöder något HEJDLÖST ju, så här mycket har jag aldrig blött innan när jag haft menstruation, känns lite oroande faktiskt, måste hålla koll på det, ska ta det med BM idag också, en nackdel till att jag blöder så mycket som jag gör är ju att jag blir SÅ himla trött och yr hela tiden, men kanske ska vara så här nu, vem vet????
Just nu när jag tittar ut genom fönstret så ser jag att Louise kikar ner på mig för solen skiner nu, gott att ha våran lilla stolthet i åtanke.
LOUISE FATTAS OSS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
KRAM
Carina änglaförälder till Louise
måndag 18 maj 2009
SAKNAR LOUISE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jaa, här har ju hänt en hel del sen sist. Vet egentligen inte om jag orkar skriva men känner ändå att jag behöver skriva av mig en hel del.
Tisdagen den 5/5 när sambon kom hem från jobbet så märkte jag att jag inte känt något i magen på hela dagen, inte sen kvällen innan, så vi ringde in till förlossningen och då tyckte de att vi skulle komma in, sagt och gjort, vi tog med oss våran väska och bebisens väska för NU trodde vi att det ÄNTLIGEN skulle bli förlossning. När vi sen kom in så lyssnade barnmorskan på magen efter hjärtljuden med en CTG-platta men hittade inga ljud, sen kom läkaren med ultraljudet och ville kolla, men inte hon heller hittade något hjärtslag eller ljud, sen kom bakjourläkaren som var samma läkare som jag haft hela tiden och har annars med på gyn, han hade med sig en större maskin där de mätte ultraljudet och kunde se med färg var blodet var och de hittade INGET blod alls och INGA hjärtslag alls på bebisen, då BRAST ALLT för mig, då FORSADE tårarna nerför mina och sambons kinder, SÅ TUNGT, SÅ TOMT, SÅ MENINGSLÖST kändes allt, trodde de skulle gå in och snitta mig direkt för att få ut barnet, men icke då, nää nästa dag skulle vi komma in kl. 08.00, SUCK vi fick välja mellan ligga kvar där eller åka hem, men det kändes inte bra att ligga kvar där och höra nyförlösta barn och deras första skrik, nä vi ville åka hem istället, så innan vi for hem så kom barnmorskan in och förklarade läget och hur det skulle gå till, jag har inte den blekaste aning om vad hon sa men sambon satt helt sammanbiten och lyssnade och tog till sig allt hon sa, tur jag har honom.
När vi sen åkte hem så satte han igång med att ringa runt till hans och mina syskon, min pappa, min morbror och berätta vad som hänt, fattar inte att han orkade, men på något sätt så finner man ju kraft för jag ringde mina söner sen och berättade det tragiska. Jaa den natten kan jag säga att det var inte mycket till sömn vi fick någon av oss, vi bara GRÄT och GRÄT natten igenom.
Så åkte vi då in till förlossningen igen på morgonen, var där kl. 08.00 och trodde att de skulle sätta igång mig direkt, men nääädå vi fick vänta, vänta, vänta och återigen vänta. De kom och satte kanyl på mig och tog 12 rör med blod för att kolla upp sjukdomar och dyl i och med att fostret var dött. Sen fick vi vänta och vänta igen, vid kl. 11.00 så fick jag ngn tablett vaginalt som skulle sätta igång förloppet, men det gjorde det inte, visst lite småvärkar, men inget ordentligt, utan vi fick fortsätta vänta, dricka vätska, äta, lösa lite korsord, prata prata prata med varandra, tur att vi alltid har haft så lätt för att göra det.
På kvällen så behövde vi mer coca-cola och lite choklad så jag ringde bror min och frågade om han hade lust att komma in med det, sagt och gjort det fixade han, men sen började jag må SÅÅÅ illa, så vid 19-tiden så åkte han hem och sen tömde jag magen, hade lite värkar men fortfarande inga rejäla, vid kl. 21.15 så fick jag en ny tablett vaginalt, började känna lite mera men inte SÅ mycket........vid 22.15 tog de hål på hinnan och vattnet gick, fick epidural och lite lustgas som jag tog när jag hade ont, vi försökte sova lite granna för vi var väldigt trötta, vid kl. 23.50 var jag på toaletten och kände att HJÄLP jag behöver krysta, men jag tog mig till sängen igen med hjälp av sambon, vi ringde på personalen för nu började det göra ont, värkte och hade sig, vid kl. 00.27 så kände jag att "Nu kommer barnet" och ut gled våran lilla Louise, SÅ FIN och SÅ SÖT, 2 krystningar sen var hon född. Jag fick henne på bröstet och där fick vi ha henne länge för de lämnade mig och sambon därinne med våran älskade lilla dotter som TYVÄRR TYVÄRR inte levde, SÅ ORÄTTVIST.........känns det som. Efter några timmar så kom personalen in igen för att mäta och väga henne och för att tvätta och klä henne, hon vägde 3.115 gram och var 51 cm lång, HELT PERFEKT, sen tvättade barnmorskan henne och sambon klädde på henne med hjälp av BM, är SÅ IMPONERAD av att han gjorde det. Vi fotade och fotade HELA TIDEN.Sen fick vi ha henne hos oss resten av natten, vi försökte sova några timmar men det gick knappt.
Den 7/5 så fortsatte vi att fota henne och kolla henne och gosa med henne och hålla henne, vad som var lite jobbigt förutom att hon inte levde var förändringen som skedde med henne hela tiden för hon blev ju bara blåare och blåare hela tiden, DET tyckte jag var jobbigt.
Framåt lunch-tiden så följde vi med barnmorskan ner till bårhuset med Louise där de hade ett litet kapell och de hade satt dit en liten kista där jag la ner henne, tala om JOBBIGT och TUFFT och SVÅRT, HEMSKT att behöva göra detta, men vi var ju tvungna. Även att det kändes många gånger som "Jag tar hem henne, jag kan nog få liv i henne igen" men samtidigt visste jag ju att det inte gick.
Sååå nu håller vi på och tar oss igenom alla steg och saker som ska göras såsom planering av begravning, gravplats, försöker hitta tillbaka till livet igen också, visst ibland går det jättebra men ibland så BRYTER jag ihop TOTALT.
Måste säga att det är SÅ underbart med alla goa vänner, bekanta, svägerskor, syskon mm som stöttar oss genom detta och finns där och lyssnar till oss, de är GULD VÄRDA.
Orkar inte skriva mera nu, detta var tungt och tårarna rinner nerför kinderna nu.
Var rädda om er och om solen skiner på er så är det våran lilla älskade Louise som kikar ner på oss.
KRAM KRAM
Carina änglamamma till Louise
Tisdagen den 5/5 när sambon kom hem från jobbet så märkte jag att jag inte känt något i magen på hela dagen, inte sen kvällen innan, så vi ringde in till förlossningen och då tyckte de att vi skulle komma in, sagt och gjort, vi tog med oss våran väska och bebisens väska för NU trodde vi att det ÄNTLIGEN skulle bli förlossning. När vi sen kom in så lyssnade barnmorskan på magen efter hjärtljuden med en CTG-platta men hittade inga ljud, sen kom läkaren med ultraljudet och ville kolla, men inte hon heller hittade något hjärtslag eller ljud, sen kom bakjourläkaren som var samma läkare som jag haft hela tiden och har annars med på gyn, han hade med sig en större maskin där de mätte ultraljudet och kunde se med färg var blodet var och de hittade INGET blod alls och INGA hjärtslag alls på bebisen, då BRAST ALLT för mig, då FORSADE tårarna nerför mina och sambons kinder, SÅ TUNGT, SÅ TOMT, SÅ MENINGSLÖST kändes allt, trodde de skulle gå in och snitta mig direkt för att få ut barnet, men icke då, nää nästa dag skulle vi komma in kl. 08.00, SUCK vi fick välja mellan ligga kvar där eller åka hem, men det kändes inte bra att ligga kvar där och höra nyförlösta barn och deras första skrik, nä vi ville åka hem istället, så innan vi for hem så kom barnmorskan in och förklarade läget och hur det skulle gå till, jag har inte den blekaste aning om vad hon sa men sambon satt helt sammanbiten och lyssnade och tog till sig allt hon sa, tur jag har honom.
När vi sen åkte hem så satte han igång med att ringa runt till hans och mina syskon, min pappa, min morbror och berätta vad som hänt, fattar inte att han orkade, men på något sätt så finner man ju kraft för jag ringde mina söner sen och berättade det tragiska. Jaa den natten kan jag säga att det var inte mycket till sömn vi fick någon av oss, vi bara GRÄT och GRÄT natten igenom.
Så åkte vi då in till förlossningen igen på morgonen, var där kl. 08.00 och trodde att de skulle sätta igång mig direkt, men nääädå vi fick vänta, vänta, vänta och återigen vänta. De kom och satte kanyl på mig och tog 12 rör med blod för att kolla upp sjukdomar och dyl i och med att fostret var dött. Sen fick vi vänta och vänta igen, vid kl. 11.00 så fick jag ngn tablett vaginalt som skulle sätta igång förloppet, men det gjorde det inte, visst lite småvärkar, men inget ordentligt, utan vi fick fortsätta vänta, dricka vätska, äta, lösa lite korsord, prata prata prata med varandra, tur att vi alltid har haft så lätt för att göra det.
På kvällen så behövde vi mer coca-cola och lite choklad så jag ringde bror min och frågade om han hade lust att komma in med det, sagt och gjort det fixade han, men sen började jag må SÅÅÅ illa, så vid 19-tiden så åkte han hem och sen tömde jag magen, hade lite värkar men fortfarande inga rejäla, vid kl. 21.15 så fick jag en ny tablett vaginalt, började känna lite mera men inte SÅ mycket........vid 22.15 tog de hål på hinnan och vattnet gick, fick epidural och lite lustgas som jag tog när jag hade ont, vi försökte sova lite granna för vi var väldigt trötta, vid kl. 23.50 var jag på toaletten och kände att HJÄLP jag behöver krysta, men jag tog mig till sängen igen med hjälp av sambon, vi ringde på personalen för nu började det göra ont, värkte och hade sig, vid kl. 00.27 så kände jag att "Nu kommer barnet" och ut gled våran lilla Louise, SÅ FIN och SÅ SÖT, 2 krystningar sen var hon född. Jag fick henne på bröstet och där fick vi ha henne länge för de lämnade mig och sambon därinne med våran älskade lilla dotter som TYVÄRR TYVÄRR inte levde, SÅ ORÄTTVIST.........känns det som. Efter några timmar så kom personalen in igen för att mäta och väga henne och för att tvätta och klä henne, hon vägde 3.115 gram och var 51 cm lång, HELT PERFEKT, sen tvättade barnmorskan henne och sambon klädde på henne med hjälp av BM, är SÅ IMPONERAD av att han gjorde det. Vi fotade och fotade HELA TIDEN.Sen fick vi ha henne hos oss resten av natten, vi försökte sova några timmar men det gick knappt.
Den 7/5 så fortsatte vi att fota henne och kolla henne och gosa med henne och hålla henne, vad som var lite jobbigt förutom att hon inte levde var förändringen som skedde med henne hela tiden för hon blev ju bara blåare och blåare hela tiden, DET tyckte jag var jobbigt.
Framåt lunch-tiden så följde vi med barnmorskan ner till bårhuset med Louise där de hade ett litet kapell och de hade satt dit en liten kista där jag la ner henne, tala om JOBBIGT och TUFFT och SVÅRT, HEMSKT att behöva göra detta, men vi var ju tvungna. Även att det kändes många gånger som "Jag tar hem henne, jag kan nog få liv i henne igen" men samtidigt visste jag ju att det inte gick.
Sååå nu håller vi på och tar oss igenom alla steg och saker som ska göras såsom planering av begravning, gravplats, försöker hitta tillbaka till livet igen också, visst ibland går det jättebra men ibland så BRYTER jag ihop TOTALT.
Måste säga att det är SÅ underbart med alla goa vänner, bekanta, svägerskor, syskon mm som stöttar oss genom detta och finns där och lyssnar till oss, de är GULD VÄRDA.
Orkar inte skriva mera nu, detta var tungt och tårarna rinner nerför kinderna nu.
Var rädda om er och om solen skiner på er så är det våran lilla älskade Louise som kikar ner på oss.
KRAM KRAM
Carina änglamamma till Louise
måndag 4 maj 2009
Bakning, regnigt, vårbruk
Hoppsan
Nu var det visst ett bra tag sedan jag var här och skrev, skäms ju lite, men ska väl försöka skärpa mig IGEN, får väl försöka skylla på det fina vädret vi har haft nu då känner jag ju DEFINITIVT INTE för att gå in och sitta framför datorn, men men nu regnar det iaf och då passar jag på att sitta här en stund och uppdatera mig.
Nåväl, idag vart vi på MVC igen och nu ligger bebis som den ska, hoppas bara den stannar där, blodtrycket mitt var bra och bebisens hjärtljud var också bra, känns kanon, nästa gång vi ska dit är på måndag om nu inget annat händer. Bebisen är ju inte fixerad ännu men det behövde den visst inte bli innan värkarna sätter igång sa BM, så vi får ju fortsätta att vänta, vänta, vänta och återigen vänta, vi LÄNGTAR ju SÅÅÅ MYCKET efter vårat lilla knyte nu.
I helgen så gjorde vi färdigt "vårbruket" i trädgården nåväl L gjorde 90% och jag gjorde nog 10% iaf, är ju dock bättre än inget alls, men det är SVÅRT att vara otymplig och inte kunna vara med lika mycket och rensa och ha mig, men nästa år kommer jag igen, då bannemig ska det bli andra bullar av, bullar ja, det har jag faktiskt bakat idag, kände bara SÅ för det så nu är det gjort.
Igår gjorde jag småpajer som L och jag ska ha med oss till BB när vi nu ska åka in dit, SUCK, vill göra det NUUUUU.........
Nästa vecka kommer ÄNTLIGEN elektrikern sen så kanske vi ÄNTLIGEN kan bli färdiga med kontoret/pysselrummet, LÄNGTAR ju dit med, men vi får försöka ta lite då och då.
L har ju MASSVIS med jobb så han behöver ju faktiskt inte stressa med något annat nu, ska faktiskt snart ta och göra lasagne till oss tills han kommer hem från dagens slit.
Ha det nu jättegött alla goa vänner.
KRAM KRAM
Carina
Nu var det visst ett bra tag sedan jag var här och skrev, skäms ju lite, men ska väl försöka skärpa mig IGEN, får väl försöka skylla på det fina vädret vi har haft nu då känner jag ju DEFINITIVT INTE för att gå in och sitta framför datorn, men men nu regnar det iaf och då passar jag på att sitta här en stund och uppdatera mig.
Nåväl, idag vart vi på MVC igen och nu ligger bebis som den ska, hoppas bara den stannar där, blodtrycket mitt var bra och bebisens hjärtljud var också bra, känns kanon, nästa gång vi ska dit är på måndag om nu inget annat händer. Bebisen är ju inte fixerad ännu men det behövde den visst inte bli innan värkarna sätter igång sa BM, så vi får ju fortsätta att vänta, vänta, vänta och återigen vänta, vi LÄNGTAR ju SÅÅÅ MYCKET efter vårat lilla knyte nu.
I helgen så gjorde vi färdigt "vårbruket" i trädgården nåväl L gjorde 90% och jag gjorde nog 10% iaf, är ju dock bättre än inget alls, men det är SVÅRT att vara otymplig och inte kunna vara med lika mycket och rensa och ha mig, men nästa år kommer jag igen, då bannemig ska det bli andra bullar av, bullar ja, det har jag faktiskt bakat idag, kände bara SÅ för det så nu är det gjort.
Igår gjorde jag småpajer som L och jag ska ha med oss till BB när vi nu ska åka in dit, SUCK, vill göra det NUUUUU.........
Nästa vecka kommer ÄNTLIGEN elektrikern sen så kanske vi ÄNTLIGEN kan bli färdiga med kontoret/pysselrummet, LÄNGTAR ju dit med, men vi får försöka ta lite då och då.
L har ju MASSVIS med jobb så han behöver ju faktiskt inte stressa med något annat nu, ska faktiskt snart ta och göra lasagne till oss tills han kommer hem från dagens slit.
Ha det nu jättegött alla goa vänner.
KRAM KRAM
Carina
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)