Bebisvändning, HJÄLP!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Tusen TUSEN TACK, supergulliga I för ett underbart värmande brev.

Jaha, så har nu bebis lagt sig i säte IGEN, så imorgon kl. 7.30 ska vi vara på förlossningen för vändning och går det inte att vända bebisen så blir det planerat kejsarsnitt, men vi får se, jag tror att det går att vända den för den har ju legat så här nu innan några gånger, känns lite pirrigt men samtidigt så känner jag ju att jag är i trygga händer, sen ville BM att jag ska komma upp på tisdag för kontroll igen för säkerhets skull, är så skönt att de är noggranna, det känns tryggt.

Natten har varit HEMSK, har ju knappt sovit någonting pga barnen och Xet som krånglar sen till råga på allt så fick jag ett sms från min sk mamma där hon skrev att hon "Inte förstår vad hon har gjort", det är som vanligt, har ju sagt till henne flera flera gånger vad det är hon har gjort men som vanligt så låtsas hon om som om ingenting har hänt, SUCK, varför låter hon mig inte vara, vill ju inte ha mera med henne att göra ju, SUCK.........

Barnen ja-ringde äldste sonen idag och frågade varför de inte kom nu i helgen då det var min helg, men han svarade bara att lillebror inte ville och jag har ju fått höra att han sover visst hos sin kompis titt som tätt istället för att vara hemma, så nu känner jag verkligen att jag inte kan göra mer, måste försöka släppa dem nu och fokusera på mig, bebisen och min käraste sambo (finns ingen bättre än han), jaa min stackars sambo, han vart aningen förbannad och frustrerad igår på barnen och på mitt X kan jag säga, lider för jag ser ju hur han mår av allt det här och att han ska lida pga mitt förra förhållande är ju det SISTA jag vill, samtidigt är jag ju SÅ evigt tacksam för allt hans stöd och stöttning, han är bara SÅÅÅ FANTASTISK och UNDERBAR, önskar alla andra fick uppleva den kärleken jag får, NJUTER och ger tillbaka så mycket jag bara kan.

Sönerna mina tror jag kommer komma till mig en vacker dag men just nu så måste jag TYVÄRR släppa dem, visst det känns för jävligt men vad ska jag göra mera då, har ju gjort allt och lite till för dem.

Nähä nu så ska vi käka lite mat, blir makaronipudding idag, luktar faktiskt JÄTTEGOTT.....

KRAM och tack för alla positiva pushande inlägg.

Carina

Får inte bli upprörd, har ju ett liv i magen med, men varför är det fel att "bara" älska sina barn ist för att köpa dem???? Orkar snart inte mer.

Vad ska jag göra???

Orkar snart inte mer????

Är SÅÅÅÅ förbannad på P-Xet, nu hade han mage att ringa och höra om jag skulle kunna betala underhåll till honom nu när båda barnen bor hos honom, jag bara frågade HUR han menar att jag ska kunna det??? Jag går ju på knäna redan nu som det är, men då fick jag till svar att det gör han med, nåja eller hur??? Han har ju för fasiken börjat jobba 2-skift igen och då får man ju skifttillägg, FAAN jag blir SÅ ledsen, upprörd och ALLT, orkar snart inte med mera skit. Sen tyckte han att vi måste göra en bodelning-NU!!!!! Är ju snart ett och ett halvt år sen vi delade på oss ju, VET ju att detta inte kommer från honom utan från min sk mamma som nu antagligen gör allt för att knäcka mig pga att jag brutit med henne vilket är det bästa jag gjort, för jag accepterar inte att bli misshandlad fysiskt och psykiskt mera av henne, mitt liv är värt för mycket för det.

Barnen ja, vad ska jag göra med dem, de visar sig ju inte här längre-varför??? Vad gör jag för fel??? Visst jag har inte råd att köpa en massa saker till dem som P och deras sk mormor gör, vad jag däremot ger dem i överflöd är KÄRLEK, förståelse, stöttning och ALLT annat, men tydligen så räcker inte det heller, GRÅTER mig fördärvad över att de inte vill vara hos mig, har pratat med dem men får ju bara till svar att "Det är synd om pappa för han har ingen och jag har L", men HALLÅ han ersätter liksom inte mina barn, vilket jag förklarat för dem, men det är jämt och ständigt så synd om honom därute, mig är det minsann aldrig synd om, nackdelen som jag då kanske gjort är att jag tänker på dem i första taget och mig i sista taget medans han gör tvärtom, beklagar sig till barnen i tid och otid, nykter som onykter, dag som natt.

Vad ska jag göra????? H J Ä L P !!!!!!!!!!

Orkar inte skriva mera nu......

KRAM
Carina